Saker och ting är vad man gör det till!

Besökte sjukgymnasten idag. Övningarna för ryggen har gett resultat, och jag fick även övningar att göra för mina knän (fast, knäna tror jag inte kommer bli bättre. Jag har alltid haft ont i dem när de belastas en del, och speciellt sedan jag skadade ledbandet i knät en gång när jag spelade fotboll.. Men även om knäna inte blir bättre, så lär ju övningarna underlätta en del! :) ). & hon tipsade mig också om hur jag ska bli av med muskelknutarna i nacken! :D

Blodet som jag hostar upp är förmodligen näsblod från bihåleinflammationen. När jag hade såhär en gång förut, och kollade upp det, så sa läkaren det. Men det har hållit i sig länge nu :/.. & idag när jag skulle snyta mig sprack det till i örat! Vilket var väldigt obehagligt, men det gjorde ju inte direkt ont eller så.

Nä, jag har bestämt mig för att bli frisk nu! Känner för att springa en runda ute med hunden! Det är tråkigt och trist väder, men vad gör väl det? Jag är less på att vara sjuk. Nu ska jag bli frisk! Jag är ju redan på bättringsvägen! :D

Saker och ting är vad man gör det till!

I ett barns ögon

Foto: Hussein Kandiel

Fotoredigering: Sanna Håkansson

Salsabel Kandiel

Flickan på fotot är min pojkväns 4-åriga lillasyster, Salsabel Kandiel. Hon är den enda från hans familj som faktiskt vill veta av mig, och som inte ser något fel i Hussein... Barn är verkligen vackert speciella. De förstår, utan att man förklarar. För dem är kroppsspråk och ansiktsuttryck viktigare än ord. De är ärliga.

En dag, för några veckor sedan, skrek Husseins pappa åt honom, som så många gånger förut, sedan Hussein blev tillsammans med mig... Hussein skrek tillbaka. Salsabel började gråta. Pappan försökte trösta Salsabel, men hon ville inte att han skulle vara näre henne. En annan av Husseins systrar, storasyster till Salsabel, kom och gav henne vatten. Men Salsabel vände undan huvudet och ville inte ha. Hon satte sig istället i Husseins knä, och lugnade då ned sig. Hussein tog glaset med vatten och gav Salsabel. Hon drack utan att tveka, och slutade snart att gråta... Hon förstod.